Sockerfri
Det har snart gått 15 dagar på min sockerfria period. Det går förvånansvärt bra. Men jag använder mig framför allt av en sak som jag lärt mig på från KBT-kursen. Det är orden “inget alternativ”.

Inget alternativ
Som i att socker inte är ett alternativ. Om jag går in i varje “risksituation” med inställningen “inget alternativ”, så blir det också lättare att avstå.
Så fort jag börjar förhandla med mig själv är det liksom nästan kört, eller åtminstone väldigt svårt att stå emot. Jag menar tankar som att jag kan äta det där, för jag ska träna sen. Eller jag kan äta det där för det är synd om mig. Eller jag kan äta det där för att alla andra kan det. De tankarna ska bara bort, direkt. Och det kan jag bara göra genom att ändra inställning och fokusera på andra tankar.

Andra alternativ?
Det finns andra alternativ. Vill man fika eller så kan man göra det sockerfritt. Jag tänker att jag ska låta bli att ersätta sockret med sockerfria alternativ, i alla fall i så stor utsträckning som möjligt. För att jag har ett mål att gå ner i vikt, och det är fortfarande så att bara för att något är sockerfritt så betyder det inte att det är kalorifritt.
Men om du är sugen på att testa baka sockerfritt, så kan jag rekommendera “Baka sockerfritt“, en guldgruva till hemsida!

Jag gjorde faktiskt nötbollar i helgen som var, det var inget socker i dem utan dadlar. De var goda men inte särskilt söta, vilket var bra. De triggade heller inte igång något sockersug i mig.
De kommer jag kanske göra fler helger.

Mot 100
Jag fortsätter mot 100 dagar utan socker. Det känns ok. Det känns faktiskt inte bara ok, utan det känns riktigt bra. Kroppen känns lugn och eftersom jag även minskat rejält på snabba kolhydrater i kosten så är magen i finfin form och jag känner mig urstark på träningen!

Bra vinster alltså.

Har du varit sockerfri en längre tid? Som i avstått godis, snacks och fikabröd? Hur upplevde du det?