• Om Camilla
    • Välkommen!
    • Bilder
  • Bloggens toppinlägg
  • Hypotyreos
  • Kontakt, annonsering och PR
  • Följ mig
  • Om Camilla
    • Välkommen!
    • Bilder
  • Bloggens toppinlägg
  • Hypotyreos
  • Kontakt, annonsering och PR
  • Följ mig
  • Home
  • Löpning

Om att våga säja ja till utmaningar – Vasastafetten

19 augusti, 2015 3 Kommentarer Skrivet av Camilla Lind

Förra veckan blev jag tillfrågad om jag ville springa en sträcka på Vasastafetten, Risberg till Evertsberg. 12,3 km med mycket uppför. Jag ville fundera och innan jag hade helt bestämt mig så fick jag meddelande om att laget hade möblerat om sträckorna mellan deltagarna istället. Jag släppte tankarna på ett deltagande men så i måndags fick jag frågan igen.

Skulle jag vilja springa sista sträckan Eldris till målet i Mora? 8,9 km relativt lättsprungen sträcka. Jag tackade ja, utan vidare lång betänketid. Jag känner lite prestationsångest. Inte för distansen för den känns hur lugn som helst. Men just att vara en del av ett lag. Att dessutom vara den som ska springa in i mål. Jag har varit tydlig med att jag är en uthållig löpare som inte är särskilt snabb men tänker att jag ska försöka att bara njuta och ha roligt hela dagen. Jag gillar ju utmaningar även om de ger mig lite ont i magen innan de är avklarade. Jag är säker på att jag utvecklas som människa och som tränande person om jag vågar säja ja till saker som skrämmer mig lite grand. Sen går min gräns vid bergsklättring och fallskärmshoppning, för det går bara inte. Då skulle jag nog dö helt enkelt.

Laget springer för Crossfit Sälen och är ett av två deltagande lag. Heja om du är i spåret och ser oss!

vasastafetten

Löpning
vasastafetten

Racerapport – Victorialoppet

16 juli, 2015 3 Kommentarer Skrivet av Camilla Lind

Igår sprang jag Victorialoppet här i Borgholm. Nånstans runt 1500 startande till det 9 km ganska flacka och natursköna loppet. 

Nästan hela Victorialoppet går på asfalt, genom stan via hamnen och vackra Dovreviken och sen tillbaka. Att sen springa på gågatan när den är full av människor är en häftig upplevelse och efter 8 km är man (läs jag) ganska trött här och man får lite extra energi. 

Jag gjorde mina snabbaste tre första kilometer i år, sen kroknade jag lite. Så jag gick ut lite för hårt men det är svårt att inte ryckas med i tempot. Och även om starten inte var förrän 19 så var det på tok för varmt för att kännas bekvämt men jag är glad att jag ändå tränat i värme och vet hur det känns.

Det är ett härligt lopp att springa, med mycket publik och vacker bana. Jag sprang för andra året på raken och vill gärna göra det igen! 

 Victorialoppet  
Victorialoppet 

Löpning
öland, Racerapport

Ändrade planer om Vårmilen

29 april, 2015 Lämna en kommentar Skrivet av Camilla Lind

Dessvärre kommer inte jag att åka till Stockholm i helgen och springa Vårmilen på Lidingö som jag tänkt. Att vara mellan jobb är inget höjdarläge ekonomiskt och med fler resor inplanerade så måste jag prioritera. Löparformen är annars ok och det känns lite trist att inte åka iväg. Jag hade sett fram emot att få njuta av Lidingö i vårskrud. Men, det går alltid fler tåg! 

  
#blogg100

Löpning
#blogg100, lidingö, löpning

Stockholm Tunnelrun – min racerapport

23 november, 2014 Lämna en kommentar Skrivet av Camilla Lind

Min start var först 13,30 så vi tog sovmorgon till 8. Behövligt för jag hade såklart haft väldigt svårt att somna på kvällen och sen hade vi en rumsgranne som tydligt berättade vilken musiksmak han hade – 04,00 på lördagsmorgonen..
Vi käkade en god frukost i hotellrestaurangen. Jag åt ägg, äggröra, en grov macka, yoghurt och flingor. Kaffe och juice. Jag hade köpt en banan och en proteinbar som jag tänkte käka en timme innan start.
Vi gav oss iväg med tunnelbanan till Stadion, därifrån promenerade vi till tävlingsområdet vid hamnen. Vi såg massor med gula västar överallt!
När vi kom fram så såg vi oss omkring lite, jag uppsökte bajamajorna och bytte om och gjorde mig klar. Det var ganska kyligt ute och jag var lite tveksam till om jag skulle ha vindjackan över min långärmade tröja eller inte under loppet. Men jag brukar sällan frysa och jag tänkte att jag kommer klara mig. Så jag hade ett par Nike thermo tights som jag köpte på rea dagen innan, eftersom jag ångrade att jag bara packat ner ofodrade tights. En långärmad träningströja från Röhnisch och sen reflexvästen och de tillhörande vantarna. Och en mössa förstås.

Sen drog vi oss mot startområdet och jag lämnade Henke för att sälla mig till de runt 3000 som jag skulle starta tillsammans med. Stämningen var hög och det låg förväntan i luften. 13,10 öppnades gaten och vi blev slussade ner till starten där Spring Time höll i uppvärmningen. 13,30 gick starten och vi sprang ner mot tunnelns öppning.
När vi kom ner under jorden fick jag en kort stund en känsla av klaustrofobi, när jag insåg hur otroligt mycket folk det var runt mig. Men känslan släppte fort och det var en härlig känsla att springa där tillsammans. Med jämna mellanrum kom ljusshower, konst, ljus och ljud, musikanter, dj´s och musik. Det blev mörkare en stund och det enda man såg var ett myller av självlysande gula prickar som studsade upp och ner. En surrealistisk upplevelse! Det var hela tiden ett sorl, av människor som pratade och av skor mot asfalt. Jag stördes faktiskt inte över huvudet taget av min andning, som jag varit rädd för innan. Jag har aldrig sprungit så långt utan musik men det gick otroligt bra. Det hade inte varit samma upplevelse med musik i öronen.

Efter tre kilometer av jämnt tempo så kände jag att målet att orka springa hela loppet utan att stanna, förutom vid vätskekontrollerna, var genomförbart. Jag kände mig stark! Det var en del långa sega backar men lutningen var förhållandevis svag så jag bara malde på. Kanske är det lite vad man är van vid, det är betydligt mer backigt här hemma. Jag fokuserade på att se toppen på backarna, för där det går upp kommer det sen att gå nerför. Vid några tillfällen var det rejält trångt men jag höll min fart bra. Det var två vätskekontroller, en vid 4,5 och en vid 7,5. Jag drack vatten och några munnar saft vid första kontrollen och bara vatten vid andra. Det var varmt i tunneln och ganska fuktigt! Tur att jag valde bort vindjackan! Mössa och vantar hade jag också klarat mig utan.

Jag hade kollat in banprofilen och visste att sista kilometern lite drygt, var det bara uppförsbacke. Så jag försökte ladda mentalt för att orka sista biten utan att behöva gå. Då kom det ett sms. Jag hade telefonen i fickan på armen och kunde inte se vad det stod men det var från Helena. Då fick jag lite extra krafter, jag kände att hon tänkte på mig och visste att jag närmare mig målet. Jag kunde nästan höra henne “Kämpa Camilla, du orkar! Jag vet att du orkar”.

Vi kom ut i fria luften och där fanns publik längs upploppet. Jag spurtade på så gott jag kunde uppför sista backen och kom mål på 1,09,36. Jag hade satt min guldtid på 70 minuter och med tanke på att det gick flera minuter i starten innan vi ens kunde börja springa så är jag så otroligt nöjd. Jag tog inte ut mig helt, jag fokuserade på att uppleva loppet och att se allt som tunneln hade att bjuda oss deltagare på och jag sprang hela tiden. Jag fick min bästa tävlingstid på milen och det på asfalt, på en hyfsat kuperad bana med supermycket folk.
Vilken härlig och fantastisk avslutning på löparsäsongen 2014.

IMG_9690.JPG

IMG_9692.JPG

IMG_9695.JPG

IMG_9704.JPG

IMG_9703.JPG

IMG_9708.JPG

Löpning
livsstilsförändring, löpning

Mitt Lidingölopp 2014

28 september, 2014 15 Kommentarer Skrivet av Camilla Lind

Jag är fortfarande hög på känslan jag hade under loppet och när jag gick i mål. Jag har aldrig känt mig så stark nån gång på ett lopp tidigare och satte min snabbaste tid på distansen. Sjukt nöjd och sugen på mer!

Vi kom ner till Stockholm strax före 19 på fredagen och bestämde att vi skulle åka direkt ut till Lidingö för att hämta våra nummerlappar. Det var trafikstockning och köer och jag som inte är den vanaste citybilköraren var lätt svettig när vi äntligen parkerade bilen på Lidingö. Vi fick ut nummerlapparna, gick en sväng i mässtältet och sen åkte vi till hotellet i Solna. Under veckan hade vi bestämt oss för att byta hotell, vi hade först bokat ett i Farsta men det kändes långt bort och nu blev det Park Inn i Solna. Det visade sig vara ett väldigt bra val.

Vi fick ett fint rum på elfte våningen och efter en sen middag i restaurangen så fixade vi lite inför loppet och sen var det sängen som gällde. Jag sov superdåligt och när klockan ringde strax före 7 var det skönt att få gå upp. Stockholm visade sig från sin bästa sida, med klarblå himmel och en vacker morgonsol. Jag bestämde mig för att springa i korta shorts, kompressionsstrumpor och t-shirt.
Vi käkade frukost. Det är inte helt lätt att få i sig när man vet att man måste försöka få i sig bra energi. Jag var inte hungrig men petade i mig två ägg, lite äggröra, ett grovt bröd och yoghurt med flingor.
Sen tog vi tunnelbanan (som låg typ 100 meter från hotellet) in till centralen, bytte och åkte till Ropsten och därifrån gick Lidingöloppets gratisbussar. Smidigt och enkelt.

Bussarna stannade på Lidingövallen och därifrån gick vi till starten, 1,8 km promenad. En rätt bra uppvärmning. Många verkade vara sena till sin start och sprang för fullt för att hinna. Kanske inte den bästa starten på loppet tänker jag. Vi hade gott om tid och kunde fixa med nummerlappar, tidchip, gå på toa och käka en banan innan det var dags att ta plats i startfållan.

Det blåste men var 13-14 grader varmt och sol så det var inte kallt alls. När starten gick så drog alla i väg i en enda stor klunga. Det var trångt de första 3-4 kilometerna men sen drogs fältet ut och det blev bättre med plats att springa i sin egen takt. Jag startade mitt lopp i ett bra tempo, hängde med i klungan och kände mig stark. Loppet som räknas som ett terränglopp går i backar, upp och ner, i djup skog och runt strandkanter. Fantastisk miljö att springa i och så himla roligt! Jag kände mig så glad och njöt hela tiden. Vid 11 kilometer hade jag en liten svacka men fyllde på med energi vid vätskekontrollen och sen rullade det på bra igen. Med ett par kilometer till mål insåg jag att jag hade min guldtid inom räckhåll och pinnade på så mycket jag kunde. När jag kom ut på målrakan så log jag hela tiden, skrattet bubblade i bröstet och jag sprang det snabbaste jag orkade, jag sprang till och med om några löpare, och korsade mållinjen stark och lycklig!

IMG_8954.JPG

IMG_8956.JPG

IMG_8958.JPG

IMG_8961.JPG

IMG_8967.JPG

IMG_8968.JPG

IMG_8976.JPG

IMG_8980.JPG

Livsstilsförändring, Löpning
halvklassikern, löpning
Older Entries

Senaste inläggen

  • Camilla har flyttat –>
  • Slappelördag
  • Snart så… 
  • Hej november
  • Höstlovsfika! socker- och glutenfri snickerskaka

Kategorier

  • #blogg100 (45)
  • Crossfit (30)
  • Cykel (2)
  • Gym (45)
  • Hälsa (3)
  • Hemmaträning (12)
  • Hypotyreos (41)
  • Längdåkning (20)
  • Lchf (46)
  • Livsstilsförändring (116)
  • Lofsangruppen (3)
  • Löpning (212)
  • Lopp (13)
  • Min viktresa (1 176)
  • Motivation (43)
  • PT-online (71)
  • Recept (148)
  • Röhnisch running (19)
  • Sälen (60)
  • Skidåkning (5)
  • Styrketräning (41)
  • Träning (339)
  • Träningsbloggutmaning (29)
  • Träningskläder och skor (7)
  • Vardag (11)
  • Viktminskning (145)
  • yoga (1)

Arkiv


Hälsa

wordpress com stats plugin

Copyright by Camilla Lind 2010 - 2016 • Design by Emma Hå