• Om Camilla
    • Välkommen!
    • Bilder
  • Bloggens toppinlägg
  • Hypotyreos
  • Kontakt, annonsering och PR
  • Följ mig
  • Om Camilla
    • Välkommen!
    • Bilder
  • Bloggens toppinlägg
  • Hypotyreos
  • Kontakt, annonsering och PR
  • Följ mig
  • Home
  • Löpning

Pannben och vintershorts

23 oktober, 2016 2 Kommentarer Skrivet av Camilla Lind

Pannben på dagens tur
Att dagens långtur med Helena inte skulle bli nån superrolig upplevelse, det kände jag direkt i morse.
Ibland så känner man bara sånt på sig.
Jag kände mig trött trots att jag sovit bra, och var både hungrig och lite illamående.
Men tänkte bara jag ätit frukost så skulle det bli bra.

Och när vi stack iväg så var det inget fel på flåset eller benens ork, jag kände mig bara inte i form.
Men jag tuffade väl på i mitt långsamma tempo och blev varken sämre eller bättre egentligen.
Och jag kände aldrig att jag mådde så dåligt att jag inte kunde fortsätta, för då hade jag såklart avbrutit.
På nåt sätt var det ändå skönt att komma ut, hade vi inte bestämt att vi skulle springa, så hade jag förmodligen legat på soffan hela dagen och det brukar sällan vara lösningen det heller.
Fast visst var det pannbenet som fick jobba hårdast idag och det är ju bra att testa det med jämna mellanrum 😉

vintershorts

Snö och vintershorts
Det har snöat inatt och var bara en plusgrad. Jag bestämde mig för att testa mina nya vintershorts från Craft som jag precis köpt.
De heter Craft defense warm shorts (jag är inte sponsrad – tyvärr 🙂 ) och är varma, vindavvisande med ergonomisk passform och funkade superbra att dra utanpå löpartightsen.
Jag älskar dem faktiskt! När det blir riktigt kallt kommer de inte räcka till, då får jag nog ändå komplettera med vintertights eller långkallingar under.
Men de satt hur bra som helst och är dessutom ursnygga i den starka rosa färgen med reflexdetaljer!
Vintershorts finns i svart också, om du inte vill vara lika färgglad som jag..

vintershorts

Hur har din söndag varit? Har du också fått snö?

löparshorts, Sälen, vinterlöpning

Dubbade skor till vinterlöpning 

13 oktober, 2016 6 Kommentarer Skrivet av Camilla Lind

Vintern närmar sig och här i norra Dalarna har de första snöflingorna redan fallit.
Jag tänkte därför plocka fram ett inlägg som jag skrev förra hösten, som passar så bra just nu.

För är det något jag rekommenderar så är det att fortsätta springa utomhus även på vintern!

Vinterlöpning
Många lägger ner löpningen på vintern och tränar annat eller springer inomhus.
Eftersom jag bor i fjällen så kan det vara långa perioder när jag faktiskt inte kan springa utomhus, på grund av kylan. Jag har min gräns vid -15, är det kallare än så springer jag inte ute. Jag har ett gymkort till det lilla gymmet i byn, mest bara för att komma åt löpband när jag vill. Men snö eller regn är inget hinder. Har man bra utrustning så är det skönt att träna ute på vintern!

Dubbade skor
Om man nu ska ägna sig åt vinterlöpning så ska man såklart göra det så säkert och bekvämt som möjligt. Jag tänkte tipsa om att använda dubbade skor men att dubba dem själv! Jag fick själv tipset av en kollega och vän, som dubbat själv. Jag har länge sneglat på Icebugs men har hört att många som är något tyngre än genomsnittslöparen, tycker att de är för hårda, och med tanke på priset så har jag inte vågat chansa.
Jag valde att köpa mina dubb från skodubb.se (och nej, det här är inte ett reklam/sponsrat inlägg) men jag tror att de finns i flera sportaffärer. Det var lätt att dra i dem med det medföljande verktyget och en skruvmejsel. Jag tittade på bilder på nätet, ungefär hur de skulle sitta men man kan dra om dem om det behövs. Enligt beskrivningen ska man kunna ta ur dubben efter vintern och använda skorna som vanliga löparskor igen, men jag tänker nog att de får sitta kvar och användas tills de är slut.

Betyg
Jag testade skorna först på en promenad, det var nästan ren is bitvis på vägen och jag hade väldigt bra fäste.
Nästa test blev på varierat underlag av både snö och is. Jag kände att jag kunde springa avslappnat och som vanligt.
Jag halkade inte en enda gång utan kände mig trygg med skorna.
Det enda som kan bli om man dubbar vanliga skor är ju att de är rätt kalla på vintern, jag löser det med en riktigt bra löparstrumpa i ull.
Mina nydubbade skor kostade mig under 300:- (dyrare första gången för att man behöver specialverktyg) och jag ger dem därför ett högt betyg!

Varför vinterlöpning
Jag drar ner på löpningen på vintern och springer mest för att det är skönt och en stund när jag kopplar bort allt annat. Jag springer gärna fartleksintervaller, det passar bra när det är kallt tycker jag. Men tid, sträcka eller puls är helt oväsentligt och det är väldigt skönt att inte känna att jag “måste” prestera.
Men det är ändå lättare att dra igång löpningen lite mer på allvar på vårkanten om man sprungit någorlunda regelbundet, under vintern.
Att ägna sig åt vinterlöpning, i snön helst då, en vacker vinterdag slår faktiskt det allra mesta i träningsväg.
Det är ren energi rakt in i kropp och själ!

vinterlöpning
  skodubb till vinterlöpning

dubbade skor, utrustning, vinterlöpning

Söndagstur på fjället

25 september, 2016 7 Kommentarer Skrivet av Camilla Lind

Jag och Helena tog en trailtur på fjället idag. Det blev en salig blandning av asfalt, myr, skoterled, grus till bara skogsmark. Skönt väder men lite blåsigt. 

Det blev 5 km på pigga ben, mina två dagars träningsvila gjorde gott. 

Längtar redan efter nästa springtur, hösten är så fantastiskt vacker! 

Racerapport Formtoppen 2016

18 september, 2016 8 Kommentarer Skrivet av Camilla Lind

Om vädret var ok skulle vi springa. Och om Helenas rygg kändes ok.
Vädret var ok och så även Helenas rygg. Vi anmälde oss tre timmar innan start igår, för övrigt väldigt smidigt att kunna efteranmäla sig och betala på webben innan man kommer till starten.

Vädret var egentligen helt perfekt. Uppehåll, runt 15 grader och det var utlovat halvklart med lite sol.

Formtoppen 2016

Formtoppen är ett traillopp för tjejer som Sälens IF arrangerar. Man kan välja mellan 5 och 10 km. Gå – lunka eller löp på fjället, start och mål vid Sälens Högfjällshotell.
Till de båda distanserna var det knappt 300 anmälda, jag tror att det finns en stor utvecklingspotential här… trail växer så det knakar!

Vi skulle ta oss an 5:an och beroende på hur Helenas rygg kändes när vi kommit igång,  så kanske det skulle få bli en skön promenad i fjällmiljö helt enkelt.
Ganska skönt att stå på startlinjen och inte känna någon som helst prestationsångest… mitt mål var ändå det vanliga. Jag tänkte inte bli sist.

Formtoppen 2016

Att välja shorts var rätt tänkt. Det blev varmt under loppet och jag frös ingenting. Men precis innan uppvärmningen var det lite kyligt.
Men jag älskar att springa i shorts och gör det så länge jag bara kan. Dessutom är jag kär i mina fina rosa!

Loppet startade vid Högis och det bar av uppåt mot Kungsleden och Östfjället. Några hundra meter först på asfalt på Kungsleden (den är handikappsanpassad de första kilometerna) där det var extremt trångt och de som promenerade gick i bredd. Här fanns väl lite att önska när det gäller att de som går släpper förbi de som vill springa..
Jag hann bli lite irriterad för det var så svårt att komma förbi.

Vi gick och joggade till en början och snart vek vi av ut på stigen tvärs över fjället. Här lutade det svagt nerför men det var väldigt smalt. Jag passerade ändå många här, jag ville trycka på lite. Jag är stark i nerförslöpning och kan låta benen bara gå.
Här kom dagens första stora endorfinkick! Så himla roligt att springa på stig, hoppa mellan stenar och undvika värsta myrblötan. Det är så otroligt annorlunda mot att springa på plan väg. Man måste använda huvudet och hinner inte tänka på nåt annat än det man håller på med just där och då.

Formtoppen

Efter ett par kilometer vek det av uppåt. Och då menar jag verkligen uppåt. Först en kort bit med bred grusväg och sen in på smal, smal stenig stig igen.
Här var vi många som gick. Pulsen dunkade och svetten rann.
Brant, stenigt och alldeles underbart vackert!
Här drog Helena iväg och jag var glad för hennes skull, det betydde att ryggen kändes ok!

Formtoppen

När vi äntligen fick vika av neråt igen så njöt jag av att kunna släppa på benen igen. Nu kunde jag till och med springa om några andra löpare.
Jag försökte hinna med att både hålla koll på stenarna och se ut över fjället och njuta av utsikten.

 

img_9607-1

Sista kilometern gick bakom Högis, in i Högfjällsbyarna och uppåt igen mot hotellet via en liftgata. Uppför, uppför, uppför.
Här kände jag att det började strama lite i baksidan av låren av ovanan att springa på ojämt underlag, och jag tänkte som så många gånger förr.
Varför springer jag inte mer trail på fjället när det är så härligt?
Fast egentligen vet jag ju varför. För att charmen med löpningen också är att knyta på sig skorna och sticka ut, ut att behöva sätta sig i bilen först. För hur det nu än är, så är det ju så att jag bor i dalgången och har en liten bit upp på själva fjället.
Men varje gång jag springer på fjället så ger det mersmak.

Upploppet gick också uppför hela vägen. Fy tusan! Här hade jag mjölksyra och försökte fokusera på att ta kraft från Helena och Anna som hejade på!
Ber om ursäkt för den suddiga bilden, här är jag på väg uppför mot målet.

img_9611

Så hur gick det med våra målsättningar då?
Helenas rygg höll fint och hennes tävlingsdjävul kom fram (precis som jag räknat med), hon höll ett fint tempo och är grymt stark uppför backarna.
Jag borde sluta ha “att inte komma sist” som målsättning, för det har jag ju aldrig gjort och det gjorde jag inte igår heller.
Jag sprang på utför och fick gå lite mer uppför, precis som väldigt många andra.
Jag är nöjd och jag är också så himla glad för att jag och Helena fick den här dagen och det här loppet tillsammans. Det är så kul att ha någon att dela sin upplevelse med, även om man inte springer tillsammans just under loppet!

Sammanfattningsvis:
Minus för att man inte får någon medalj. Det är faktiskt lite surt. Alla älskar medaljer.
En vän sa till mig “jag har faktiskt valt bort lopp som inte delar ut medalj” – nåt att tänka på för arrangören och en kostnad som anmälningsavgiften borde täcka.
Minus också för att musik och högtalare krånglade under uppvärmningen. Tråkigt.

Men överlag ett trevligt, litet lopp med mycket god stämning.
Bra och tuff bana även om jag hörde flera som tyckte att det var för stenigt.
Men mig passade det fint.
Ett lopp som borde locka fler, även om man inte vill springa så får man en fantastiskt fin tur på fjället!

 

 

formtoppen, lopp, Sälen, Sälenfjällen

CrossFit Sälen springer Vasastafetten 2016

21 augusti, 2016 4 Kommentarer Skrivet av Camilla Lind

Vasastafetten 2016
När jag vaknade i går morse så var det dimma och regn. Läste på Facebook att Ultralöparna som startade kl 05 fick en blöt start. Tänker att det måste ha varit jäkligt kyligt också.
Men man blir ju ändå otroligt imponerad av dem som springer Ultravasan 90 km mellan Sälen och Mora. Min kompis Jonas gjorde just det igår. Han sprang på 8:34. Helt galet bra! Och jag är så sjukt imponerad!

Jag skulle springa Vasastafetten med CrossFit Sälen. Så sent som på fredagen var det risk för att vi inte skulle ställa upp, vi fick sjukdom och skador i laget men lyckades få tag i ersättare.

Vi träffades vid starten kl 08.00. Fixade med nummerlappar, kollade logistikschemat igen och peppade varandra och särskilt Maria som skulle starta först.
Stafettvasan är lite meckig och det är mycket att hålla reda på, men vi hade tre bilar och bra koll.
Vädret var inte med oss på förmiddagen, det regnade om vart annat och det var inte särskilt varmt. Men egentligen var det väldigt bra löparväder. Förra året var det så sjukt varmt och det är ju inte heller det bästa.

Klockan 9 gick starten och Maria sprang första sträckan i en rasande fart.

vasastafetten 2016

vasastafetten 2016

Stafett är faktiskt otroligt roligt. Men också lite körigt när man ska försöka hinna heja på alla och ha koll så man är vid växlingarna i tid. Men mest av allt är det kul!

Jag skulle springa från Gopshus till Hökberg. Bara 4,7 km i år, eller bara och bara. Det är såklart inte så bara. Men jag är inte i tillräckligt bra löparform just nu för att springa längre än så i år. Jag pratade med en av tjejerna i laget som sprang den sträckan förra året, hon sa att det är mest flackt hela sträckan med bara lite uppför på slutet. Det lät bra tänkte jag.

Vid halv tre var vi i Gopshus och det började bli dags för min insats. Jag värmde upp, nervöskissade och  snackade lite med andra Sälenlag som vi stötte på.
Jag var förstås nervös, nu hade solen har kommit fram och det var varmt, nästan för varmt för min smak. De förvarnade om att vårt lag var på väg in och jag gjorde mig klar.
Jag fick stafettchippet och sprang iväg.
Gräs, sten, grus och bark om vart annat för att se övergå mer packad skogsväg.
Det var blött efter allt regnande och jag fick hoppa lite mellan vattenpölarna.

Det var också rätt mycket uppför och nerför. Jag spenderade ganska lång tid på att fundera på hur man kan ha så olika uppfattning om vad som är flackt och inte. Men L har långa (och snygga) ben tänkte jag, så det var nog därför hon tyckte att det var flackt 😉
Gissa om vi skrattade gott åt det här sen, när jag berättade om min upplevelse av sträckan!

Men jag sprang på, tittade på klockan och tänkte att jag ändå låg ungefär som jag trodde att jag skulle göra. Jag gick i några backar för att få ner pulsen lite. Solen stekte på mig. När jag passerade ultralöpare så blev jag så himla sugen på att stanna för att höra hur deras dag har varit, men det funkar ju inte när man är på stafett.
Det var bara att kriga på.
Sista kilometern till växling är bara uppför i stort sett. När jag ser J som jag ska växla till gör jag mitt bästa för att öka och sprinta, han skriker “det där gjorde du bra, den där sträckan är jobbig”. Puh, tack tänker jag, inte bara jag som tyckt att den är jobbig alltså.
Jag gjorde mitt bästa, och är nöjd med det!

crossfit sälen

Efter vatten och klädbyte så drog vi till Mora. För att hinna till målet innan sista löparen och först hitta parkering, så var det bara att skynda vidare.
När M kom susandes nerför gatan så välkomnade vi honom och sprang vi tillsammans in i mål.
Vi gjorde ett bra lopp, flera i laget gjorde riktigt snabba delsträckor men det är ändå inte tiden som är viktig.
Vi gör det här för att det är kul och alla gör sitt bästa efter sina förutsättningar.

Tack Vasastafetten 2016! Nästa år kommer vi igen!

img_9118

medalj vasastafetten

crossfit sälen, Racerapport, vasastafetten
Older Entries

Senaste inläggen

  • Camilla har flyttat –>
  • Slappelördag
  • Snart så… 
  • Hej november
  • Höstlovsfika! socker- och glutenfri snickerskaka

Kategorier

  • #blogg100 (45)
  • Crossfit (30)
  • Cykel (2)
  • Gym (45)
  • Hälsa (3)
  • Hemmaträning (12)
  • Hypotyreos (41)
  • Längdåkning (20)
  • Lchf (46)
  • Livsstilsförändring (116)
  • Lofsangruppen (3)
  • Löpning (212)
  • Lopp (13)
  • Min viktresa (1 176)
  • Motivation (43)
  • PT-online (71)
  • Recept (148)
  • Röhnisch running (19)
  • Sälen (60)
  • Skidåkning (5)
  • Styrketräning (41)
  • Träning (339)
  • Träningsbloggutmaning (29)
  • Träningskläder och skor (7)
  • Vardag (11)
  • Viktminskning (145)
  • yoga (1)

Arkiv


Hälsa

wordpress com stats plugin

Copyright by Camilla Lind 2010 - 2016 • Design by Emma Hå