Jag har vilat sen Formtoppen i lördags men idag var det äntligen dags att känna lite på springformen igen. Det fick bli korta turen runt byns broar, 4 km. Jag höll ett bra tempo, sprang hela rundan utan att gå och hade pigga ben och bra flås hela vägen. Hade kunnat trycka på ännu mer men höll tillbaka och avslutade med en bra känsla i kroppen och en längtan efter att springa mycket mycket längre!
Nu är väskan packad och kroppen laddad.
Ser fram emot att få vara med på Lidingö på lördag!
På min bucketlist står maraton. Gärna i Stockholm, men nu tänker jag att jag kanske ska springa Fjällmaraton här hemma. Springa i den fantastisk miljö jag faktiskt har runt knuten, även om det såklart inte är samma sak som att springa ett asfaltslopp.
Kanske välja 21 km första gången, den sträckan har jag ju sprungit förut men aldrig ett lopp. Tål att funderas på 🙂
Titta på filmen! Visst blir man sugen?
Igår sprang jag Victorialoppet här i Borgholm. 9 km, hyfsat flackt och lättsprunget. Starten gick kl 19 på kvällen men det var väldigt varmt fortfarande även om det fläktade lite. Jag hade satt upp guld, silver och bronstider för mig själv och fick brons. Jag är absolut inte missnöjd över min insats, jag tycker att det är tufft att springa i värme. Det var trångt i början och tog flera minuter innan jag kunde börja springa överhuvudtaget. Min Runkeeper fick nog nåt spel och visade 10.47 km och medelhastighet 6.04 medan mitt chip visade att min snittfart låg på 6.49 på 9 km som loppet var.
Jag är nöjd och vet att för varje kilo jag tappar så kan jag bli lite snabbare. Men jag är mer uthållig och långdistansare än snabb och är helt ok med det.
För 1 1/2 år sen dog jag efter 200 meter. Typ.
Det var ett kul lopp, vackra omgivningar, härlig publik och en vacker plakett!
Hoppas jag får möjlighet att springa igen!
Ni vet ju att jag pratat om att det vore coolt att springa en halvmarathon? Att kolla om jag skulle orka och hur det skulle kännas.
Idag gjorde vi just det, jag och Helena. Vi sprang 21 km! Vi hade lite otur med underlaget, på flera ställen var det väldigt isigt och vi blev tvingade att gå och när man går där det är glashalt så spänner man sig. Inte helt optimalt för en sån lång tur kanske. Men det gick och det gick ändå väldigt bra!
Henke kom efter ungefär halva sträckan och servade med vatten, proteinbar och banan. Sen sprang vi vidare.
När vi kom tillbaka var, framför allt mina vader, helt stumma men det släppte efter stretchingen. Nu ikväll är jag stel och känner mig aningens illamående. Men jag har ätit och druckit nu, så det släpper säkert under kvällen.
Vackert men vissa ställen var det glashalt på…
Svårt att ladda för springlopp när man legat på soffan med förkylning i nästan fem dagar men jag mår i alla fall väldigt mycket bättre och ser fram emot i morgon.
Det ska bli strålande höstväder och jag joggar lätt och orkar jag inte så går jag för i mål ska jag.
Det är dags att checka av min sista tränings- och tävlingsutmaning för det här året!
And do it with a smile 🙂
Copyright by Camilla Lind 2010 - 2016 • Design by Emma Hå
