• Om Camilla
    • Välkommen!
    • Bilder
  • Bloggens toppinlägg
  • Hypotyreos
  • Kontakt, annonsering och PR
  • Följ mig
  • Om Camilla
    • Välkommen!
    • Bilder
  • Bloggens toppinlägg
  • Hypotyreos
  • Kontakt, annonsering och PR
  • Följ mig
  • Home
  • Tag: lopp

Posten är taggad lopp

Racerapport Formtoppen 2016

18 september, 2016 8 Kommentarer Skrivet av Camilla Lind

Om vädret var ok skulle vi springa. Och om Helenas rygg kändes ok.
Vädret var ok och så även Helenas rygg. Vi anmälde oss tre timmar innan start igår, för övrigt väldigt smidigt att kunna efteranmäla sig och betala på webben innan man kommer till starten.

Vädret var egentligen helt perfekt. Uppehåll, runt 15 grader och det var utlovat halvklart med lite sol.

Formtoppen 2016

Formtoppen är ett traillopp för tjejer som Sälens IF arrangerar. Man kan välja mellan 5 och 10 km. Gå – lunka eller löp på fjället, start och mål vid Sälens Högfjällshotell.
Till de båda distanserna var det knappt 300 anmälda, jag tror att det finns en stor utvecklingspotential här… trail växer så det knakar!

Vi skulle ta oss an 5:an och beroende på hur Helenas rygg kändes när vi kommit igång,  så kanske det skulle få bli en skön promenad i fjällmiljö helt enkelt.
Ganska skönt att stå på startlinjen och inte känna någon som helst prestationsångest… mitt mål var ändå det vanliga. Jag tänkte inte bli sist.

Formtoppen 2016

Att välja shorts var rätt tänkt. Det blev varmt under loppet och jag frös ingenting. Men precis innan uppvärmningen var det lite kyligt.
Men jag älskar att springa i shorts och gör det så länge jag bara kan. Dessutom är jag kär i mina fina rosa!

Loppet startade vid Högis och det bar av uppåt mot Kungsleden och Östfjället. Några hundra meter först på asfalt på Kungsleden (den är handikappsanpassad de första kilometerna) där det var extremt trångt och de som promenerade gick i bredd. Här fanns väl lite att önska när det gäller att de som går släpper förbi de som vill springa..
Jag hann bli lite irriterad för det var så svårt att komma förbi.

Vi gick och joggade till en början och snart vek vi av ut på stigen tvärs över fjället. Här lutade det svagt nerför men det var väldigt smalt. Jag passerade ändå många här, jag ville trycka på lite. Jag är stark i nerförslöpning och kan låta benen bara gå.
Här kom dagens första stora endorfinkick! Så himla roligt att springa på stig, hoppa mellan stenar och undvika värsta myrblötan. Det är så otroligt annorlunda mot att springa på plan väg. Man måste använda huvudet och hinner inte tänka på nåt annat än det man håller på med just där och då.

Formtoppen

Efter ett par kilometer vek det av uppåt. Och då menar jag verkligen uppåt. Först en kort bit med bred grusväg och sen in på smal, smal stenig stig igen.
Här var vi många som gick. Pulsen dunkade och svetten rann.
Brant, stenigt och alldeles underbart vackert!
Här drog Helena iväg och jag var glad för hennes skull, det betydde att ryggen kändes ok!

Formtoppen

När vi äntligen fick vika av neråt igen så njöt jag av att kunna släppa på benen igen. Nu kunde jag till och med springa om några andra löpare.
Jag försökte hinna med att både hålla koll på stenarna och se ut över fjället och njuta av utsikten.

 

img_9607-1

Sista kilometern gick bakom Högis, in i Högfjällsbyarna och uppåt igen mot hotellet via en liftgata. Uppför, uppför, uppför.
Här kände jag att det började strama lite i baksidan av låren av ovanan att springa på ojämt underlag, och jag tänkte som så många gånger förr.
Varför springer jag inte mer trail på fjället när det är så härligt?
Fast egentligen vet jag ju varför. För att charmen med löpningen också är att knyta på sig skorna och sticka ut, ut att behöva sätta sig i bilen först. För hur det nu än är, så är det ju så att jag bor i dalgången och har en liten bit upp på själva fjället.
Men varje gång jag springer på fjället så ger det mersmak.

Upploppet gick också uppför hela vägen. Fy tusan! Här hade jag mjölksyra och försökte fokusera på att ta kraft från Helena och Anna som hejade på!
Ber om ursäkt för den suddiga bilden, här är jag på väg uppför mot målet.

img_9611

Så hur gick det med våra målsättningar då?
Helenas rygg höll fint och hennes tävlingsdjävul kom fram (precis som jag räknat med), hon höll ett fint tempo och är grymt stark uppför backarna.
Jag borde sluta ha “att inte komma sist” som målsättning, för det har jag ju aldrig gjort och det gjorde jag inte igår heller.
Jag sprang på utför och fick gå lite mer uppför, precis som väldigt många andra.
Jag är nöjd och jag är också så himla glad för att jag och Helena fick den här dagen och det här loppet tillsammans. Det är så kul att ha någon att dela sin upplevelse med, även om man inte springer tillsammans just under loppet!

Sammanfattningsvis:
Minus för att man inte får någon medalj. Det är faktiskt lite surt. Alla älskar medaljer.
En vän sa till mig “jag har faktiskt valt bort lopp som inte delar ut medalj” – nåt att tänka på för arrangören och en kostnad som anmälningsavgiften borde täcka.
Minus också för att musik och högtalare krånglade under uppvärmningen. Tråkigt.

Men överlag ett trevligt, litet lopp med mycket god stämning.
Bra och tuff bana även om jag hörde flera som tyckte att det var för stenigt.
Men mig passade det fint.
Ett lopp som borde locka fler, även om man inte vill springa så får man en fantastiskt fin tur på fjället!

 

 

Löpning
formtoppen, Sälen, Sälenfjällen

Lidingöloppet 2015

9 augusti, 2015 4 Kommentarer Skrivet av Camilla Lind

Nu är det bara 1 1/2 månad kvar till Lidingöloppet! Jag och Helena ställer upp i 15 km distansen på lördagen den 26/9 och mitt mål är att klå tiden från förra året. Om jag så bara är några sekunder snabbare så kommer jag att vara nöjd.

Träningen rullar på bra, vi löptränar efter ett program från “Stora löparboken för kvinnor” och springer tre gånger i veckan och har korta intervaller, långa intervaller och långsamt långpass varje vecka. Jag längtar tills det är dags!

Mitt målfoto på Lidingöloppet 2014. Jag ser precis så glad ut som jag var!

Lidingöloppet 2014

Löpning
vikt och träning

Mitt stoltaste ögonblick

5 juni, 2015 3 Kommentarer Skrivet av Camilla Lind

Mitt stoltaste ögonblick i träningsvärlden. Jag skulle kunna skriva om de två ögonblick när barnen föddes. För det om nåt var väl ett träningspass värt att minnas och känna stolthet över. Men jag vill berätta om när jag sprang mitt första lopp.

Jag vann en start till Tällberg halvmarathon för två år sen. Jag hade sprungit regelbundet i ett halvår ungefär och kände mig inte redo för en sån lång distans, jag hade ju precis klarat att springa en mil! Jag fick byta min vinst till en start till Tällbergs kvartsmara 10,5 km (idag heter loppet Tällbergsmilen) och fick också min träningskompis H med mig. Det var en fantastisk dag, strålande sol och varmt. Väldigt varmt, närmare bestämt typ +33 grader i solen. Helt galet!
I Tällberg är det också väldigt backigt, har du varit där så förstår du att det här är inte något flackt lopp vi pratar om. Väldigt mycket uppför. Det var så galet jobbigt men jag sprang och sprang.
På slutet hade byborna ställt ut vattenspridare på vägen och det var gudomligt att få springa genom dem i värmen.
När jag gick i mål så stod min familj, min mamma och hennes sambo, min syster och min kompis (som redan var i mål) och tog emot mig. Jag grät och sa att nu jäklar har jag sagt adjö till den där tjocka soffpotatisen för gott!

HÄR kan du läsa vad jag skrev i bloggen efter loppet.
Jag blir helt rörd och får lyckokänslor i hela kroppen när jag tänker tillbaka på den där dagen. Det här är absolut ett av mina stoltaste ögonblick i mitt träningsliv!

stoltaste  ögonblicket tällbergs kvartsmarathon 2013

 

stoltaste ögonblicket tallberg

 

#blogg100

Det här inlägget ingår i utmaningen ”30 dagar i juni” som är skapat av Sofia på Uppochhoppa.se och ämnena som kommer att dyka upp kan du läsa om HÄR.

 

Träningsbloggutmaning
löpning, tällberg

Racerapport Victorialoppet

16 juli, 2014 1 Kommentar Skrivet av Camilla Lind

Igår sprang jag Victorialoppet här i Borgholm. 9 km, hyfsat flackt och lättsprunget. Starten gick kl 19 på kvällen men det var väldigt varmt fortfarande även om det fläktade lite. Jag hade satt upp guld, silver och bronstider för mig själv och fick brons. Jag är absolut inte missnöjd över min insats, jag tycker att det är tufft att springa i värme. Det var trångt i början och tog flera minuter innan jag kunde börja springa överhuvudtaget. Min Runkeeper fick nog nåt spel och visade 10.47 km och medelhastighet 6.04 medan mitt chip visade att min snittfart låg på 6.49 på 9 km som loppet var.
Jag är nöjd och vet att för varje kilo jag tappar så kan jag bli lite snabbare. Men jag är mer uthållig och långdistansare än snabb och är helt ok med det.
För 1 1/2 år sen dog jag efter 200 meter. Typ.
Det var ett kul lopp, vackra omgivningar, härlig publik och en vacker plakett!
Hoppas jag får möjlighet att springa igen!

20140716-140116-50476753.jpg

20140716-140115-50475163.jpg

20140716-140135-50495498.jpg

20140716-140136-50496201.jpg

Livsstilsförändring, Löpning, Lopp
löpning, öland

Senaste inläggen

  • Camilla har flyttat –>
  • Slappelördag
  • Snart så… 
  • Hej november
  • Höstlovsfika! socker- och glutenfri snickerskaka

Kategorier

  • #blogg100 (45)
  • Crossfit (30)
  • Cykel (2)
  • Gym (45)
  • Hälsa (3)
  • Hemmaträning (12)
  • Hypotyreos (41)
  • Längdåkning (20)
  • Lchf (46)
  • Livsstilsförändring (116)
  • Lofsangruppen (3)
  • Löpning (212)
  • Lopp (13)
  • Min viktresa (1 176)
  • Motivation (43)
  • PT-online (71)
  • Recept (148)
  • Röhnisch running (19)
  • Sälen (60)
  • Skidåkning (5)
  • Styrketräning (41)
  • Träning (339)
  • Träningsbloggutmaning (29)
  • Träningskläder och skor (7)
  • Vardag (11)
  • Viktminskning (145)
  • yoga (1)

Arkiv


Hälsa

wordpress com stats plugin

Copyright by Camilla Lind 2010 - 2016 • Design by Emma Hå