Det blev en mil på morgonens tur. En mil där hjärtat och benen var med hela tiden, jag höll farten långsam för att idag var det bara distansen som räknades. Att få ihop det här årets första mil i löparskorna. Fåglarna kvittrade, solen sken och värmde, det drog lite kyligt från havet och jag njöt. Jag njöt av att känna kroppen leva, att höra pulsen dunka och av att få springa i en natur som är så storslaget vacker oavsett årstid. Öland, som fått en så stor plats i mitt hjärta.
Att jag sen hade krafter kvar när jag kom hem, det bådar gott för både snabbare fart och längre distanser!