Igår sprang jag ett intervallpass. Intervaller är ganska tråkigt att springa ensam men å andra sidan så går det ganska fort för man är upptagen med att fokusera på passet.
Jag är hyfsat uthållig i lågt tempo men är inte nån snabb löpare. Det beror nog väldigt mycket på att jag fortfarande är rätt tung och det är inte helt lätt att förflytta en tung kropp i snabb hastighet. Men det betyder ju inte att jag inte jobbar på att bli något snabbare och ännu uthålligare. Därför springer jag intervaller. Passet igår var uppbyggt i två block.
4×45 sekunder + 4×30 sekunder, 4×20 sekunder. 30 sekunders gåvila mellan varje intervall.
1 minuts vila mellan blocken och sen börja om från början. Totalt 24 intervaller.
Jag valde en ganska lång gåvila mellan varje intervall för att få ner pulsen ordentligt och för att orka hålla alla intervaller i samma höga fart. Nåja, hög för att vara jag i alla fall.
Som uppvärmning och nervarvning så joggade jag i lugnt tempo 8 minuter ungefär.
Sen slog jag troligtvis snabbhetsrekordet ever när jag hade 100 meter hem och fick syn på en rovfågel som cirkulerade högt bakom vårt hus. Med två kattungar ute så var paniken ett faktum. Men det gick bra. Eller ganska bra. Jag tappade telefonen i asfalten så skärmen sprack. Attans.
0