Fartlek, ett av mina absoluta favoritpass numera och det går att variera i det oändliga. Det kan vara lite klurigt att springa intervaller ensam, när man inte har nån som pushar på och utmanar men när jag kör fartlek så upplever jag ändå att ger allt. Med fartlek menas att man inte har vare sig en förutbestämd tid eller sträcka som man springer.
Idag joggade jag lugnt bort till Kaiserbacken, som jag tror är den längsta och brantaste backen här byn. När jag kom fram till backen så tittade jag ut ett riktmärke och sprang fort uppför till det och sen gick jag ner. Upp en gång till till samma märke och sen gåvila uppåt i backen en bit. Titta ut ett nytt riktmärke och sen springa upp och gå ner två gånger. Så här höll jag på hela backen upp. Sen vek jag av mot elljusspåret och fortsatte min fartlek efter den och sen går rundans sista sträcka på asfalt innan jag är hemma igen.
Jag fick ihop nästan 6 km så det blev ett bra pass och bra också för att det är väldigt backigt men den går också på flera olika underlag. Det var trötta ben när jag kom hem och eftersom nordanvinden lugnade sig lite och solen sken så passade jag på att köra lite rörlighet och några yogaövningar ute på gräsmattan. Det känns inte som sommar, mer som vår, men det regnar i alla fall inte.
Läs gärna Lidingöloppets tips inför sommarträningen HÄR.
