Ja, jäklar jag har sprungit 1 mil med Helena idag!! På 66 minuter! Det känns ju tamigtusan helt galet ju! Jag är kanske lite försiktig i mina glädjeyttringar men jag är så otroligt glad och stolt över att jag klarade det! Och väldigt glad för Helena, som är bästa draghjälpen och en riktigt härlig kompis. Hon springer fortare än mig men jag är ju fasen inte så himla långt efter! Så jag tar rygg på henne och så småningom kanske jag är jämsides hela vägen.
Jag har ju varit väldigt nära milen med 9,42 km men nu spräckte jag 10 km och det är stort. Riktigt stort för mig. Sista kilometrarna var tunga men jag försökte hålla mitt tempo och några gånger gick jag, 20-30 sekunder och sen joggade jag vidare. Jag är fortfarande tung så visst känns det men jag tackar min styrketräning och jag tackar mina starka ben! Nu sitter jag i soffan, lite stel i benen och i ländryggen men annars helt ok.
Mitt mål att springa en mil under 60 minuter känns faktiskt inte helt omöjligt…
Skriver upp en till sak på “handla-listan”….. ett bälte eller nått som man kan fästa en liten vattenflaska i.
Tufft att springa i värme utan ha vatten med sig.