Överallt pumpas det ut information och inlägg om hur vi ska få en kropp som passar in på stranden och hur vi ska göra för att slippa stå i vassen. Och helt ärligt, det mig upp i halsen. Vi ska pinas och lida sista månaderna innan sommarvärmen kommer, annars får vi skämmas. Men skämmas för vad? Vad är en bikinikropp? Vem bestämde hur denna kropp ska se ut? Om jag gillar att bada i bikini, ska jag inte få det för att jag är storlek 44-46? Vem bestämmer vilken storlek som är ok på en bikinikropp? Är det 34? 38 eller 40? Eller M för all del. Ångesten drabbar väl män lika väl som kvinnor. Ångesten pulserar i takt med alla tips om hur man snabbast blir redo.
Men jag vägrar. Jag vägrar ha ångest och jag tänker bada i bikini. Jag duger som jag är. Vi duger alla som vi är. Vi är olika – punkt.
Lägg din energi på att hitta balans i livet, på att äta gott och balanserat, träna och må bra. Inte på vilken storlek som passar i bikini och i vassen hör ingen hemma. Ingen alls.
Läs gärna det här inlägget också. Det som inspirerade mig till dagens inlägg:
http://roethlisberger.se/2015/05/04/har-du-en-beach-ready-kropp-an-this-is-how/
#blogg100
0
Utséendefixeringen och ytligheten i samhället är väldigt tråkig. Åldersfixeringen likaså. Det är lika “otillåtet” att visa ålderstecken (särskilt som kvinna) som det är att visa överskottshull.
Ja, visst är det så. Lika hemskt och ytligt det och viktigt att man visar att man inte står bakom det.