Vasastafetten 2015

Vi samlades på Vasaloppsstarten redan strax efter 8. Vi var två lag från Crossfit Sälen som tillsammans skulle ta oss från Sälen till Mora på Vasastafetten. Premiär för mig och även för några andra i lagen. Vi fick våra nummerlappar och såklart skulle det fotas och uppdateras på sociala medier!

Vi skickade iväg våra första löpare och stack iväg med bilarna för att heja på dem efter vägen. Sen fortsatte det så hela dagen. In och ut ur bilarna, gå till varje växlingsställe och heja på på den som gick i mål och skicka iväg nästa löpare. Solen sken från en klarblå himmel och en dag som igår var det en klar fördel att starta tidigt på morgonen. Det blev bara varmare och varmare och jag började känna att det skulle bli svårt att hålla min plan. Min plan att verkligen pressa mig för att få en bra tid, de sista veckorna har jag känt mig starkare än på länge i löpningen och jag vill verkligen ge järnet. Men jag har en tendens att bli seg av värmen och det har ju såklart att göra med att jag har lite mer vikt att förflytta också.

När vi kom till Eldris så hämtade jag ut det extra chip som jag som siste löpare skulle ha runt foten, förutom det armbandschip som jag skulle få av Marica som skulle växla till mig. Jag gick på toa och sen värmde jag upp lite men det var oerhört varmt och jag var svettig.
När Marica kom spurtandes och det var min tur så var jag glad över att få komma iväg. Efter att ha sett alla mina lagkompisar kämpa hela dagen så var det äntligen min tur. Min sträcka var inte riktigt så plan som jag hade trott, det var en del backar och varierat underlag. Som sträckan över kalhygget och backen av sand, där brände solen rejält och jag insåg snart att det inte skulle vara läge att pressa för hårt. Jag hade mitt egna vätskebälte med mig, en flaska vatten och en med sportdryck. Jag tog ett par munnar varje kilometer. Det var två vätskekontroller (tack och lov!) och där slog jag vatten över huvudet och nacken och drack ordentligt. Efter halva loppet slutade jag titta på kilometertiden och ägnade mig bara åt att fokusera på att komma fram. Jag passerade en hel del Ultralöpare och kände mig full av beundran för deras prestation. Tänk att springa 90 km mellan Sälen och Mora! Eller halvan på 45. Vilka kämpar! Jag tog rygg på en dam i grönt linne ett tag och höll samma tempo som henne. Hon gick i uppförsbackarna och jag gjorde detsamma. Sen kände jag att jag hade mer krafter än henne så jag sprang om och det gav mig lite energi.

När jag kom in vid Mora Camping så satt min kompis Monica där med sitt sällskap och hejade på mig, tack jag behövde det!
Nu var det bara en kilometer kvar och när jag kom in på målrakan så hörde jag vårt andralag skrika på mig och då fick jag lyckorysningar och nu pinnade jag på så mycket jag orkade med ett stort leende på läpparna! Och en liten bit innan målet kom mina lagkompisar fram till mig och tillsammans sprang vi in i mål! Vilken känsla och vilken härlig dag!

Tack Crossfit Sälen för att jag fick hänga med er på Vasastafetten! Superroligt, det här vill jag göra igen!!