Som ni säkert minns så håller ju jag på med ICA-klassikern också. Cyklingen på 30 klarades av under våren och början på juni och nu är det dags för simningen.
3 km simning ska klaras av inom sex veckor och jag började i älven förra helgen, och det är ju inte nåt som jag gör varje sommar så det är jag faktist stolt över, det är inte ofta det är badvarmt i Västerdalälven… Jag hade dessutom sällskap av min 12-åring.
Så igår åkte jag till byns utomhusbad för att köra mitt andra simpass. Det var drygt 20 grader i luften och jag har ingen aning om vad vattentemperaturen var men det var skönt i alla fall.
Det var ingen mer än jag där, vattnet var spegelblankt i poolen och solen bröt fram mellan molnen.
Jag simmade 1,5 km och det har nog aldrig känts så bra och lätt att simma! Jag brukar kunna få lite ont i ländryggen och nacken när jag simmar länge men nu kändes det ingenting. Det var som meditation att simma där ensam längd efter längd. När jag var klar var jag bara skönt trött. Det där med styrketräning är bra grejer det!
Nu har jag bara 1250 m kvar till målet!
0
Bra gjort!
Själv tycker jag att simning är så vansinnigt tråkigt, blir rastlös direkt, men av någon anledning alltid sugen på att simma när jag ser andra göra det – det SER ju helt klart roligare ut än det är 😉
Å andra sidan tyckte jag också att löpning var skittråkigt förr i tiden, så jag kanske börjar gilla simning också en vacker dag! 😀