Jag gillar verkligen att åka längdskidor! Hela kroppen jobbar, tankarna vandrar fritt och svetten lackar.
Men, jag är också lite rädd. Rädd för backarna! Jag vet att det jag behöver, är fler timmar på skidor och jag behöver träna på att åka i backar. För övrigt tror jag att det är jättevanligt att man är lite rädd för backar…
Idag åkte jag och Helena nästan 9 km i Kläppen. Ganska sträv snö och runt -10. Kläppenspåret är flackt mestadels och rätt snällt. Men det finns några backar. Såna där som jag är lite rädd för. Men idag åkte jag i flera backar, fick lite pedagogiska och tekniska tips från Helena (tack!! Ditt pepp är ovärderligt!). Jag stod på benen hela tiden! Heja mig!
Planen är att åka så mycket skidor jag kan och varje skidtur träna på att åka i backar, åka utan stavar, lyfta ur skidan ur spåret i farten, och jag ska träna på att ploga när jag tycker att farten är för hög.
I går kunde jag utan att tveka, göra en squat med 95 kg på axlarna, men jag får hjärtklappning av en liten nerförsbacke!
Men, jag är ju inte den som ger upp utan ska fortsätta träna! Jag längtar till den dagen jag obehindrat byter spår och susar nerför backarna på ett avslappnat sätt!
Håller helt med, backar är scary!
Visst är de lite läskiga! För mig släppte det mycket när skidläraren lärde mig att de faktiskt är mindre läskiga om man går ner i fartställning och bara ser igenom backen. Den lägre tyngdpunkten gör balansen bättre och då är det också mycket lättare att stå kvar, eller lyfta ur ena skidan om man känner att det behövs.
Bra tips! Tack!
Jag tycker också att backar är läskiga, jag spänner mig alldeles för mycket när det går nerför. Men det kanske är så att övning ger färdighet.
Jag spänner mig också, och slår mig hårt när jag ramlar… Men som du säjer, övning ger färdighet!
En gång i tiden var jag också rädd för utförslöpor men sedan jag började åka utför gick den rädslan över. Bästa tipset! Fast kanske också det dyraste och krångligaste 🙂