Jag tycker att det kan vara svårt att acceptera att vissa pass är rent förjävligt jobbiga. Mitt logiska jag vet och förstår att det är så det är men mitt ologiska jag vill att varje pass ska kännas på topp. Men ändå, att kunna ta ett träningspass för vad det är, är inte så lätt alla gånger.
Igår morse innan frukost (bara det, jag presterar aldrig bra på tom mage), skulle jag springa en lugn runda i Slottsskogen. Det började regna rejält och det var halt och lerigt. Orken fanns inte riktigt där nån gång men jag kämpade mig igenom sex kilometer och var i alla fall väldigt nöjd när jag kom tillbaka. Och hade det inte varit för att miljön är så fantastisk så hade nog turen blivit kortare.
Jag har sprungit nästan 23 km under Ölandsveckan och det, det är jag nöjd med!
0