För mig är det viktigt att ha mål med min träning. När jag och Helena bestämde att vi skulle göra halvklassikern så fick jag fler mål för träningen. Jag vill känna, innan jag ställer mig på en startlinje, att jag har gjort vad jag kan för att jag ska få en bra upplevelse. Träning är jobbigt men för mig har det hela tiden handlat om att hitta saker som jag gillar att göra. Och med regelbundenhet och en del jävlaranamma så vill jag idag inte leva utan min träning. Men det tar tid att skapa nya vanor och man får inte ge upp. Jag älskar att springa och jag älskar att träna på gymmet. Visst har jag dagar och träningspass som mer känns som att de bara måste genomlidas. Men ju mer jag tränar och ju starkare jag blir, desto längre kan jag komma. Jag har hela tiden ett mål framför mig. Lidingöloppet var ett av dem. Likaså Vansbrosimningen. Nästa är Stockholm tunnelrun och Vasaloppets halvvasa. Målen måste inte vara tävlingar men det är roligt och härligt med idrottsevenemang! Det är också tillfällen när jag pressar mig själv lite extra.
Lidingöloppet var inte lätt men jag var ändå stark. Jag hade andningen under kontroll, jag hade ork i benen och kroppen. Den känslan var fantastisk. Faktiskt helt oslagbar. Jag hade tränat för min utmaning och jag klarade den. Jag hade kunnat få en bättre tid om jag varit lite lättare. Men det handlar inte om det, det handlar om min prestation utifrån mina förutsättningar här och nu. Jag är stolt över mig själv. Och jag bara längtar efter att fortsätta och nå alla mina andra mål.
Mitt liv mina val.
.
0
det är skönt när man har sin verktygslåda och kan använda den för att ta sig uppåt och framåt. målsättningar är bra verktyg. funkar inte riktigt för mig, även om det kan vara skoj. det gäller att hitta sin grej! 🙂
Eller hur och det är ju det som är så härligt! Att vi alla är olika!