Jag är inte jättebra på mindfulness. Eller det kanske jag är, lite grand i alla fall. Jag kan stanna upp en stund ibland, helst när jag är ute i naturen och bara njuta. Njuta av utsikt, av färger och av att luften är klar. Men ändå, livet rullar på i hundraåttio och just nu händer det massor av saker i mitt liv. Bra saker för all del, men det känns ändå som att det viktigt att kunna stanna upp ibland. Och bara vara.
Igår var det så där vackert så det gör ont. Men det var också kallt så det gjorde ont. Norra Dalarna var kallast i landet och vi hade -32 på morgonen. Sen blev det aldrig varmare än -27 på hela dagen.
Jag hade läst en massa inspirerande inlägg om mindfulness hos Sara i hennes fina blogg Träningsglädje.se. Det skulle vara mindfulness i utomhusträningen men kylan fick mig att dra fram yogamattan framför fönstret. Ett lugnt yogapass för en stel kropp och sen meditation en stund. Jag är ovan på att koppla bort det som sker runt mig, men jag tog hjälp av appen Mindfulness och efter en stund kändes det riktigt bra!
Det här är en aktivitet som är långt ifrån CrossFit och svettiga springturer, som är det som jag ägnar mig mest åt, men likväl något som jag tror att behövs. Det spred sig en skön fridfullhet och lugn i kroppen efteråt.
0
Mindfulness är så svårt men ändå så enkelt… Jag försöker fokusera på att vara närvarande och medveten i saker jag gör.
Huvudet på spiken, lätt men ändå så svårt!