Idag blev det verkligen löpning genom sol och regn. Jag var i valet och kvalet om jag skulle springa på förmiddagen eller spara det till eftermiddagen. Vädret som varit minst sagt instabilt var ändå rätt soligt när vi år frukost och prognosen visade regn fram till fyratiden. Så eftersom solen ändå sken så drog jag på mig löparkläder, fixade med podd att lyssna på och stack ut. Jag hann nog ganska precis springa i tio minuter innan det började regna. Och regnade gjorde det verkligen, det formligen öste ner en lång stund och jag blev blöt ända in på skinnet. Men jag hade hunnit bli varm av löpningen och jag hade planen klar för hur dagens tur skulle bli så det var bara att pinna på. Ingen har väl dött av regn heller. Jag slängde en och annan tanke till mina kompisar som sprang maran i Stockholm, de hade verkligen uselt väder.
Långtur betyder att det går långsamt och det är meningen. Ingen fokus alls på tid utan bara på uthållighet, det är det som är grejen med dessa pass. Att orka springa så länge som möjligt utan att stanna och det känns bättre och bättre. Benen kändes pigga och det var inte kallt alls trots att jag var blöt efter regnet. Men det är faktiskt inte alltid helt lätt att hålla ner farten, även för en snigellöpare som jag. Men varje pass har ett syfte och dagens syfte var att springa långt och långsamt. Jag fick mina 10 km och sol på näsan nästan lika länge som jag fick regn på den.
Och jag kände mig stark och snygg i mina favosommartights. Älsk på både mönster och färg!
0