När jag var som störst så var många saker en ren plåga att göra. När jag började åka slalom igen efter många års uppehåll var jag väldigt tung, hade extremt dålig kondition och ingen benstyrka alls. Efter ett par åk i knappliften med barnen så värkte benen så jag trodde att de skulle gå av. Mjölksyran sprutade och jag var helt genomsvettig. Faktiskt en fruktansvärd känsla som säkert många kan känna igen sig i, som varit eller är i samma situation. Jag fick ont i ryggen och fötterna av att gå lite längre sträckor, ett par timmars shopping tog knäcken på mig. Bada offentligt var hemskt, och även om jag fortfarande inte är bekväm i den miljön så är det betydligt lättare idag.
Det är såna här saker som jag tränar för. Att orka göra saker med min familj och njuta av dem! Att orka susa ner för backarna i flera timmar och dessutom ha ork kvar till att sticka ut på en kort löptur efteråt, det är en obeskrivlig känsla. Jag orkar gå i timvis och jag har väldigt sällan ont nånstans (om man nu inte ska räkna träningsvärk förstås).
Min kropp begränsar mig inte längre och jag tränar för livet!
Vilken resa du har gjort! Starkt jobbat och mycket inspirerande! Härligt att uppleva så märkbar skillnad och förbättring i livskvalitet!
Tack! Ja, det går knappt att jämföra hur livet ser ut idag mot för några år sedan. Det är fantastiskt!