Våren 2011 efter att jag slutat röka så började jag träna oftare. Jag ville inte gå upp mer i vikt och jag ville inte ersätta cigaretterna med att stoppa nåt i munnen. Men jag blev bara tyngre och tyngre och tröttare och tröttare. Jag gjorde vad jag kunde för att bli en hälsosammare person men mådde bara dåligt. Mina krafter gick åt till familjen och träningen. Jag kunde sitta vid köksbordet och ladda en timme för att orka hänga en tvätt. Jag hade stora problem med att hålla mig vaken på dagarna. Jag ville bara sova. Det är helt sjukt att vara konstant trött och så trött att det känns som ett gruslass i ögonen och att ha det så varje dag. Hela dagarna. Man kan inte förstå hur jobbigt det är om man inte varit i den situationen.
Jag förstod att något var fel men inte förrän på hösten tog jag kontakt med vårdcentralen och då för att jag led av att min ena hand somnade hela tiden. Jag fick diagnosen karpaltunnelsyndrom och dagen därpå ringde läkaren och meddelade att jag även led av hypotyreos.
Medicineringen startade direkt och sen dess äter jag levaxin. Idag mår jag bra, för det mesta. Jag känner av vissa symptom ibland men är också helt övertygad om att min livsstilsförändring hjälper mig. Bra mat och varierad och hyfsat tuff träning gör min kropp stark och glad. På vintern känner jag mer av tröttheten och jag har också en del värk i händerna. Men jag kommer aldrig att ge upp. Jag tänker fortsätta träna för mina mål, något annat finns inte.
