• Om Camilla
    • Välkommen!
    • Bilder
  • Bloggens toppinlägg
  • Hypotyreos
  • Kontakt, annonsering och PR
  • Följ mig
  • Om Camilla
    • Välkommen!
    • Bilder
  • Bloggens toppinlägg
  • Hypotyreos
  • Kontakt, annonsering och PR
  • Följ mig
  • Home
  • Löpning

Från nära-dödenupplevelse till maratondrömmar

10 mars, 2016 7 Kommentarer Skrivet av Camilla Lind

Jag vill berätta om hur jag gick från min första nära-dödenupplevelse på löpbandet till att bli en löpare med maratondrömmar.

2016 – det här är mitt fjärde år som löpare. Min löparresa började i januari 2013 med att jag följde ett PT-upplägg där jag skulle gå/springa en minut åt gången på löpbandet i 20 minuter. Det var det jobbigaste jag någonsin gjort och då hade jag ändå tränat regelbundet under en lång period. Men jag var egentligen “bara” stark och min kondition var inget att tala om.
Jag sprang och gick på löpbandet ett par gånger i veckan och jag fick snabbt ett bättre flås.
Men det var plågsamt, det gjorde ont och jag sprang oerhört långsamt. Men jag sprang i alla fall.
Jag hade under alla år som gravt överviktig drömt om att springa, nu hade min löparresa börjat.

Under våren frågade min kompis Helena om jag skulle med ut och springa. Jag ville helst stoppa huvudet i sanden och låtsas att jag aldrig hört frågan.
Hur skulle jag orka springa tillsammans med någon? Det kändes nästan löjligt och jag fick hemsk prestationsångest.
Men jag tänkte att jag ger det ett försök och jag trodde knappast att Helena skulle fråga mig nån mer gång.
Men det gick ändå rätt bra, förvånansvärt bra faktiskt.
Jag höll inte samma tempo men jag var heller inte långt bakom.

Vi började träna regelbundet tillsammans och hon fick mig att älska löpningen. Jag utvecklades fort och älskade varenda pass även om det var svinjobbigt.
Jag minns så väl första gången jag orkade springa en längre sträcka jämsides med Helena, det var en fantastisk känsla, jag fick gåshud av lycka och det glömmer jag aldrig.

Sen dess har vi sprungit halvmaran på 21 km på träning tre gånger, vi har klarat av ett antal lopp, trail på fjället hemma och vi har också sprungit Lidingöloppet 15 km två gånger.
Vi har sprungit otaliga långturer, fartlekspass och intervaller både plant och i backe.

Jag behöver inte ha draghjälp för att ta mig ut och springa. Jag springer gärna ensam även om det är trevligare med sällskap. Jag springer i ösregn, snöstorm och solsken. Det är jobbigt och tungt ibland. Det går lätt och snabbt ibland, men oavsett är jag alltid lika tacksam över att ha hittat löpningen.

Jag har till och med sprungit lopp ensam, vilket för mig var ett stort kliv utanför min comfort zone.
Jag är helt säker på att jag har min varierade träning att tacka för att jag orkar springa och orkar springa långt, trots att jag är förhållandevis tung.
Under första året som jag sprang så kunde jag känna av knäna lite efter långturerna, men idag har inte ont nånstans mer än att jag kan bli lite stel, men det känns inte som att det är nåt konstigt.

Styrketräning, CrossFit, varierad konditionsträning och bra stretchövningar ger resultat även i löparskorna.
Jag gick från noll kilometer till 21 på mindre än ett år, vilket kanske var i snabbaste laget och sen dess har jag hunnit med många mil och drömmen om ett maraton lever kvar och ska uppfyllas.

I höst tänker jag springa Lidingöloppet 3 mil. Nu tänker jag uppfylla mina maratondrömmar, även om Lidingöloppet är lite kortare än ett “riktigt” maraton så är det nog att jämföra ändå tycker jag. Det är ju inte asfalt precis.

Har du sprungit maraton? Eller långa Lidingöloppet? Jag blir glad om du ger mig ditt bästa tips!

 

IMG_3355

 

drömmar, mål, maraton

Små steg mot långdistans igen

4 mars, 2016 2 Kommentarer Skrivet av Camilla Lind

Alltså, lite grand ångrar jag ju nu att jag inte hållit igång löpningen de tre sista månaderna.
Attans, så lång vägen mot 30k känns just nu. Jag har ju aldrig sprungit så långt ens men 21 km räknas ju också som långdistans. 

Men jag har ju gjort den här resan förut också, börjat om efter ett längre uppehåll och sen ändå klarat mina långpass bra och enligt plan. 

Idag sprang jag 40 minuter på löpbandet, avsiktligt riktigt långsamt. Nu handlar det om att vänja ben, muskler och ligament vid löpningen. Det är sju månader till Lidingöloppet. Jag har tid på mig.

Planen är att springa tre gånger i veckan och varva löpningen med CrossFit. Det kommer bli grymt!

Idag vräkte snön ner. Jag visualiserade Lidingös fantastiska miljö med hög pumpande musik i lurarna.  Långdistans 

Långdistans, Lidingöloppet, löpband

Älskade hatade intervaller

2 mars, 2016 5 Kommentarer Skrivet av Camilla Lind

Åh, vad jag både hatar och älskar intervaller. Det är så sjukt jobbigt men också så himla härligt för att man vet att plågan är kort och sen får man vila.
Jag får alltid en endorfinkick av intervaller!

Nu är det dags att styra upp löpningen igen, jag har ju ändå några mål med den till sommaren.
Igår var jag ledig och jag stack iväg till gymmet för att bränna av lite intervaller.

Först tio minuters uppvärmning, långsam långsam jogg.
Sen sprang jag 12 stycken 30/30. Det vill säja springa 30 sek och sen vila 30 sek.
När det var klart gick jag snabbt några minuter och sen körde jag 6 stycken 45 sekunder fort med 30 sekunder vila mellan. Jag avslutade med ungefär tio minuters nerjogg.

Jag konstaterade att jag inte hade några större problem att hålla farten på varje intervall men jag insåg också att jag har en bra bit tills jag är i samma springform som jag var i under hösten.
Men jag visste ju att det skulle bli så här när jag valde att prioritera bort löpningen under en lång period.
Det spelar ingen roll. Nu är jag redo och jag längtar efter långa långsamma turer ute under våren!

Mina älskade fina springskor börjar bli nötta! De är välanvända och det är dags att köpa ett par nya.
Och lyllos mig som har presentkort som räcker till det! Det är liksom bara att beställa!

 intervaller 

intervaller, löparskor, springa

En bättre start på dagen

26 februari, 2016 3 Kommentarer Skrivet av Camilla Lind

En bättre start på dagen

Snöflingorna yr och solen kämpar för att komma igenom molnen
Snön som knastrar under fötterna
Minusgrader biter lite i kinderna
Steget är lätt 
En bra podd i öronen
Försvinner in i känslan 
Långsamt
Rytmiskt
En fot före den andra
Ett steg i taget
Mot nya mål

En springtur en fredagsmorgon innan jobbet.

Lycka!

 en bättre start på dagen 
 

 

löpning, morgonträning, Sälen, Träning

Jag är nyfiken på…

25 februari, 2016 17 Kommentarer Skrivet av Camilla Lind

Fjället är nära men springturerna sker där allt för sällan. Idag tog jag bilen upp till Sälfjällstangen och sprang 9 km på fjället. En tur över spångar, grusad led, myr och steniga stigar. Soligt, blåsigt, varmt och fantastiskt vackert!
Det blev en tur som inte hade fokus på fart överhuvudtaget, utan bara fokus på upplevelsen och på känslan. Det är en magisk upplev
else att springa på fjället, där utsikten är milsvid.
Det är en magisk känsla bara att kunna springa.

– Sälen en sommardag 2014

Veckans ämne i nätverket BoH – Bloggar om hälsa (Som du kan följa på vår sajt Bloggar om hälsa, som är under uppbyggnad, på vår Facebooksida där vi lägger upp intressanta blogginlägg varje dag och såklart hänger vi även på Instagram), är Jag är nyfiken på… och sen fyller vi på med våra tankar.

Jag är nyfiken på – att springa ett fjällmaraton Jag älskar att springa på fjället. Gör det alltför sällan och det av ren bekvämlighet eftersom jag måste ta bilen för att komma upp på fjället. Skulle jag springa hemifrån och upp så skulle jag visserligen få en bra träningstur men det är runt 6-7 km för att ens komma upp på fjället och då är det bara uppför hela vägen. Då blir det lätt att jag håller mig i dalgången eller upp på andra sidan dalen med utsikt över fjället istället.

Men tillbaka till fjällmaraton, det är ju en tävling som går i Sälen, mitt på fjället, sen några år tillbaka. Jag tittar på bilderna varje år och känner det där suget i magen. Jag vet ju hur jobbigt det är att springa på fjället. Men jag vet också hur galet och fantastiskt vackert det är!
Man kan välja 21 km eller 42 km. Så den där 21:an… den är jag så sjukt nyfiken på att se om jag klarar!
Eller det vet jag ju att jag gör, men jag vill ju veta att jag har tränat ordentligt för uppgiften. För mig är upplevelsen det viktigaste – det ska vara jobbigt men jag ska inte göra det med känslan av att jag har tränat för lite. Men visst verkar det härligt?
Bilderna nedan är tagna på fjället, i det området där fjällmaraton går av stapeln.

Charlotta – Springer och trimmar, hon är nyfiken på boxning! Och det kan ju jag, som gammal boxningsinstruktör skriva under på att är en jobbig men superkul träningsform! Där kan man också snacka om endorfindansande i kroppen!

Helena – hon som cyklar lite, är nyfiken på dans och älskar programmet Let´s dance! Jag har också gått på danspass, till exempel zumba! Jätteroligt!

Vad är du nyfiken på?

fjallet

jag 2014

lopning på fjallet

nyfiken pa

salen pa sommaren

springa pa fjallet

löpning, maraton
Newer Entries
Older Entries

Senaste inläggen

  • Camilla har flyttat –>
  • Slappelördag
  • Snart så… 
  • Hej november
  • Höstlovsfika! socker- och glutenfri snickerskaka

Kategorier

  • #blogg100 (45)
  • Crossfit (30)
  • Cykel (2)
  • Gym (45)
  • Hälsa (3)
  • Hemmaträning (12)
  • Hypotyreos (41)
  • Längdåkning (20)
  • Lchf (46)
  • Livsstilsförändring (116)
  • Lofsangruppen (3)
  • Löpning (212)
  • Lopp (13)
  • Min viktresa (1 176)
  • Motivation (43)
  • PT-online (71)
  • Recept (148)
  • Röhnisch running (19)
  • Sälen (60)
  • Skidåkning (5)
  • Styrketräning (41)
  • Träning (339)
  • Träningsbloggutmaning (29)
  • Träningskläder och skor (7)
  • Vardag (11)
  • Viktminskning (145)
  • yoga (1)

Arkiv


Hälsa

wordpress com stats plugin

Copyright by Camilla Lind 2010 - 2016 • Design by Emma Hå